kemil

Igår var det den årliga svampplockardagen.
Men i år utan Hanna...
Och utan svamp...

Inte ens Rulle var till någon hjälp och vi hittade nada!
Men det var så himla skönt att åka upp till Immeln
 och gå i skogarna jag gått i hela mitt liv.
Det är verkligen nostalgi varje gång man kommer hem
och jag är glad att jag växte upp här!
Saknar att se Rulle lycklig i skogen, morra och dra i en stock,
lägga sig i en dyngpöl och komma hem helt svart.











Jag frågar inte efter meningen i fågelsången
 eller soluppgången en disig morgon,
den bara finns där och det är vackert...